Min brudklänning

Ni har ju haft lite frågor om min brudklänning så nu får den ett alldeles eget inlägg. Det förtjänar den. 

Jag hade en vision av hur min brudklänning skulle se ut när jag begav mig ut på jakt efter den men klänningen jag tillslut köpte skilde sig på många plan från min första tanke. Och det är jag glad för.

Min brudklänning är tillverkad på 50-talet, använd av en brud tidigare och består av en underklänning i satin och därpå har kjoldelen ett lager tyll. Ytterst består merparten av klänningen av ett vackert lager med Chantillyspets som är blommönstrad. Framdelen av kjolen är dock lite speciell med flera lager av spets och tyll varvat med varandra. Kjoldelen har en otrolig volym.

Livet är tajt, hjärtformat och urringningen dekorerad med stålpärlor och genomskinliga paljetter. Ärmarna är korta och består helt av spets. Klänningen stängs med en robust ståldragkedja i ryggen. 

Jag ville från början ha en knälång, enkel klänning i typisk 50-talsmodell med markerad midja och vid kjol. Tyget tänkte jag mig skulle vara satin eller något enkelt. 

Jag hittade inte särskilt många vintageklänningar som passade in på beskrivningen och började då leta även i bröllopsbutiker efter nya klänningar. Redan nu började jag ha ett mer öppet sinne när det gällde brudklänningen, jag tänkte att det kanske inte alls skulle vara en knälång modell utan att jag helt enkelt skulle prova alla klänningar som såg ut att passa min stil och sedan köpa den som kändes bäst.

Men inte heller någon av de nya klänningarna jag stötte på kändes rätt. De var helt enkelt inte jag.

Jag började fundera på om jag skulle låta sy upp en klänning efter min första vision men ju mer jag tänkte på det desto mer avlägsen kändes tanken.
Från början hade jag ju tänkt köpa en vintageklänning så därför bestämde jag mig för att ge vintagebutiker, Etsy, Ebay och Tradera fler chanser.

Det finns så ofantligt mycket vackra vintageklänningar från olika årtionden där ute och jag sparade ner bild efter bild i min inspirationsmapp. Jag hade svårt att sova på nätterna för att jag tänkte så mycket på de fantastiska klänningar jag sett och om någon av dem faktiskt kunde vara min.

En kväll satte jag mig som vanligt framför datorn och började leta på Etsy. Jag använde alla sökord jag kunde komma på och plöjde igenom sida efter sida med bilder på brudklänningar.
Utan att överdriva kan jag säga att det helt plötsligt kändes som att världen stannade. Det är möjligt att jag kan ha gett ifrån mig ett förtjust skrik när jag såg den. Jag vet i varje fall att det liksom klickade i hjärtat. Som att lägga sista pusselbiten på plats i ett pussel man byggt på i flera månader.
Där var den, min klänning.

Jag var lite chockerad över att jag blev kär i en sådan detaljrik och traditionell klänning, men jag kunde inte göra någonting åt det. Jag älskade allt med den och efter en veckas intensivt mailande med säljaren som bodde i USA slog jag till. Då hade vi gång på gång kontrollmätt allt som gick att mäta på både mig och klänningen, jag hade sett bilder på den i alla vinklar och vrår och diskuterat saken med Tobias (han fick dock inte se den ens på bild) många gånger.
När jag fick hem klänningen kände jag ren och skär lycka.

Att köpa en vintageklänning till den viktigaste dagen i livet kändes helt rätt. Det är lite knepigt att köpa över internet eftersom man inte har möjlighet att prova klänningen innan man köper. Men genom att noga kontrollmäta och tänka på att brudklänningar är mycket stummare i tyget än vanliga bomullsklänningar och därför inte kan töja sig så blir det lättare. Be att få bilder på klänningen från alla håll, ställ så många frågor du vill, försäkra dig om att alla mått stämmer och slå sedan till! Skulle din brudklänning sedan visa sig vara lite för stor eller för liten så är inte det hela världen. Det kostar inte särskilt mycket att få klänningen insydd på de ställen där den är för stor och de flesta vintageklänningar har lite sömnsmån så det går att lägga ut dem ett par cm om det skulle krisa. 

Jag rekommenderar alla att köpa en vintageklänning. De är mycket vackrare, unika och har en helt annan kvalitet än de flesta nutida brudklänningar. Det är en investering man inte kommer ångra. 

Veckans mage

Igår gick vi in i vecka 34 och jag såg ut så här i en spetsklänning från HM som en gång i tiden hängde löst på kroppen och som nu blivit mer som en kort tunika.
Knubbis växer som h*n ska och jag lägger kontinuerligt på mig några extra trivselkilon. Allt är väl och jag trivs.

Idag får vi äntligen börja på föräldrautbildning. Fyra träffar innan beräknad förlossning skall vi hinna med, så det gäller att bebisen stannar i magen i fyra veckor till sedan får han/hon gärna komma till oss vilken dag som helst.

Om er

Jag har märkt att ni blir fler och fler som kommer hit. 
Vissa av er känner jag ju till viss del men många lämnar inga avtryck eller har kanske ingen egen blogg. Jag funderar ofta på vilka ni är, både er som jag "känner" och ni okända. Det vore så trevligt om ni alla kunde ta er tid att berätta lite om er själva. Vilka är ni?


Det här är jag:
Namn: Angeliqa
Favoritfika: Citroncheesecake, snickerskaka och kolakakor
Växte upp i: Virsbo, en väldigt liten ort i Västmanland
Bor nu i: Västerås
Arbetar: Som undersköterska på Hjärtavdelningen, Västerås Centrallasarett
Intresserar mig av: Klänningar med vippig kjol och markerad midja, böcker med ord som fängslar tills boken är slut och gärna några dagar efter det, mönstrade ting, gamla plåtburkar, ord.
Ålder: 23
Utbildning (för det avslöjar ju oftare ens intressen än vad ett arbete gör): Samhäll-journalistik på gymnasiet, omvårdnad med inriktning akutsjukvård efter gymnasiet, planer på en socionomutbildning med start 2013.
Dialekt: En blandning mellan västmanländska (lite gnällig) och norrländska enligt andra. Olika från dag till dag enligt mig själv.
Blogg: sopnedkast.blogspot.com
Började blogga: 2005, på en annan blogg med ett helt annat syfte. Jag bloggade då för att bli av med alla ord och ångest. På den här bloggen sedan april 2009.
Tycker om "Sopnedkast" för att: Jag själv väljer vad jag delar med mig av och för att det här är mitt forum för glädje, det vackra i livet och gemenskap med andra som ofta gillar klänningar lika mycket som jag. 


Så, vem är du? Var så snäll att berätta. 

Listan hittade jag hos Om kläder som är vackra.

Rulla liten bulla

Jag har känt ett sugande behov av att baka de senaste veckorna.
Här om dagen slog jag till och gjorde dubbel sats kanelbullar. Jag försökte mig till och med på att göra den snyggare kringelvarianten men resultatet blev sådär. Mindre bildsköna men väldigt goda blev de. Jag brukar ösa på rejält med fyllning så de blir riktigt smaskiga.

Baksuget passar ypperligt nu eftersom det alltid är bra att ha en påse bullar eller muffins i frysen och jag betvivlar att jag kommer baka något på ett tag efter att Knubbis är född.

Återanvändning

Igår tvättade jag alla Knubbis kläder. I påsarna med babykläder finns både gammalt och nytt. Det gamla är roligast och trevligast att titta på. Där återfinns en hel drös med klänningar, sparkdräkter och mössor från mig och mina syskon. Jag sparade så mycket jag kände att jag kunde till Knubbis när jag gick igenom kassarna med gamla babykläder, resten förvarar jag tills mina andra syskon får barn och vill ha kläderna.

Jag tänkte att vi skulle titta på några godbitar jag hittade.

 En underbar sjömanskostym i vitt och rött med lucka bak i rumpan, otroligt välbevarad. Den tillhörde mig som bebis och om några månader kommer mitt eget barn få klä sig i den. 

 Den första julklänningen jag fick som bebis var förstås en röd historia med blomsterbård längs kjolkanten och sjömansknappar med ankare över livet. Nu är jag född i augusti och knubbis kommer i mars så till jul är klänningen förmodligen för liten för honom/henne men rött ät ju faktiskt fint året runt och inte bara på julen. 

 Ett gult stickat set med mössa, kofta och hängselbyxor hittade jag. Har förmodligen tillhört ett av mina yngre syskon och jag tror att det är min mormor som stickat. Perfekt nu till påsk.

 Bland alla ljuvliga klänningar jag hittade fanns denna skatt. Vit med blomsterbrodyr, spetskanter, krage, puffärmar och blomsterknappar bak i ryggen. Jag vet inte om den tillhörde mig eller min lillasyster men den är så vacker att jag nog kommer klä bebisen i den här så fort han/hon blivit född. 

Här är en av de första sparkdräkterna jag bar som nyfödd och den kommer passa Knubbis ypperligt. 

Lugna dagar

Dagens frukost: Passionsfruktyoghurt med flingor och linfrön, grönt te med citron, äpple och kiwi. 

Idag planerar jag att mest inte göra någonting. Vi skall ordna några praktiska saker med nya boendet men fram till dess och efteråt tänker jag bara njuta av lugnet, av en dag som känns helt okej i fogarna.

Ni har förresten önskat att jag skall skriva lite mer om min brudklänning och det planerar jag att göra. Den är dock väldigt svår att fånga på bild och göra rättvisa. Jag tänkte ni skulle få se lite fler detaljer, den är så vansinnigt vacker och det finns så många fina små saker på den. Men det kommer, inlägget om brudklänningen.  Är det något annat ni tycker jag ska skriva om så säg till. Inspirationen tryter ibland.

Att leva i en kartong

Jag har visst glömt bort att berätta det. Men vi lever i ett hav av flyttkartonger just nu. Idag letade jag igenom två av dem för att hitta mina muffinsformar.

I mitten på februari flyttar vi nämligen till ett rött litet radhus i Sala. En månad innan Knubbis är beräknad att komma till världen. Lite tajt om tid kan tyckas, men det känns bättre att flytta innan bebisen kommer så att vi kan få någon form av rutiner i vårt nya hem. Även om rutinerna kanske får skapas i ett mindre ordningsamt hem till en början.

Jag tror dock att det kommer bli väldigt bra i slutändan. Och förmodligen så har vi kommit i ordning någorlunda innan det stora händer, att vi blir föräldrar.
Det bästa av allt är att min kära far kommer hit till flytten och bor hos oss ett tag. Han skall tapetsera och renovera i nya bostaden medan jag tittar på. Min mamma kommer inte först efter förlossningen, de bor ju som ni kanske vet i andra sidan av landet. Så vi ses inte så ofta. 

Hur som helst så skall vi alltså flytta. Om 28 dagar.

Radhuset på bilden är inte vårt, men det ser likadant ut. Bilden är från google. Minns inte vartifrån.

Bärmuffins

Muffins är ett av mina favoritbakverk av många olika anledningar. De blir alltid goda, de är svåra att misslyckas med, de går att variera i oändlighet och så är det enkelt och går snabbt att göra. 

Ett av mina favoritrecept är det här på bärmuffins. Jag brukar använda hallon eller blåbär eller en kombination av båda när jag bakar. Men vilka bär som helst går bra. 

Bärmuffins

Ugnstemp: 200 grader

Ingredienser: 

100 g smör

1 ½ dl strösocker

4 ägg

5 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

1 tsk vaniljsocker

1 dl filmjölk eller mjölk

Ca 1 ½ dl bär 

Gör så här:

Smält smöret.

Blanda sedan smör och socker och rör tills det blir poröst. Tillsätt äggen ett i taget under omrörning. 

Rör ner mjöl, bakpulver och vaniljsocker. Vispa tills det är fritt från klumpar. Tillsätt sedan mjölk/filmjölk.

Klicka ut smeten i en muffinspanna eller i formar.

Tryck ner bären i mitten av smeten.

Grädda mitt i ugnen i cirka 15 minuter.

Låt svalna.

Ät och njut

Etta James

 Jag blev lite bestört när jag tidigare idag läste att legenden Etta James avlidit. En av de största rösterna genom tiderna, om ni frågar mig.
Några av hennes bästa låtar är I just want to make love to you, At last, I'd rather go blind, Dream, It hurts me so much, Nobody loves you like me.

Har ni några favoriter av Etta James?

Livsnjutaren

En av er skrev och undrade vart Ginny har tagit vägen. Och här är hon, på samma plats som man oftast återfinner henne om man glömt stänga dörren till sovrummet. Bäddad säng eller ej, mitt duntäcke lyckas hon alltid få tag på och kurar ihop sig med. Egentligen får hon inte vara i sängen men hon vet hur hon skall flörta med matte.

Enklaste sättet att hålla koll på Ginny är att leta efter en röd hundnos bland mina outfit-bilder. Hon gillar att sticka in nosen i dem.

60 dagar

Idag är det precis 60 dagar kvar till beräknad förlossning!

Det är lite svindlande måste jag medge. Att snart är det ingen som sparkar mig på urinblåsan längre, ingen som väcker mig på nätterna med knuffar inifrån magen och vill leka, ingen liten rumpa som glider fram och tillbaka ovanför naveln så det ser ut som att jag gömt bullar under huden. Snart håller jag dig i mina armar och jag kommer aldrig släppa taget.

 Här är gårdagens klädsel.
Klänning: Vintage, från 60-talet

Kofta och skärp: Gina Tricot

Magen: Fyllde 32 veckor i måndags

Här ser ni mönstret på klänningen lite bättre och de fina glasknapparna som pryder bröstet. 

Morgonstund

Att börja dagen med en hel drös vitaminer är mitt bästa tips för att få en bra start på dagen. Jag är galen i smoothies och provar gärna på nya varianter. Frukt och vitaminer är ju dessutom extra viktigt nu när det bor en Knubbis i min mage. 

Jag dricker gärna smoothie och äter löskokt ägg på morgonen. Perfekt frukost. 

Min favoritsmoothie är supergod och himla enkel att göra och man kan lätt variera den lite genom att lägga till andra bär, öka eller minska mängden yoghurt och mjölk osv. 

Hallonsmoothie

2,5 dl hallon

1 tsk linfrön

1,5 dl naturell yoghurt (vanilj går också bra)

2 dl mjölk

Mixa samman, häll upp i ett glas, dekorera med hallon och linfrön.

En mössa av pantflaskor

Några dagar innan julafton bestämde jag mig för att lära mig sticka. Jag har aldrig haft tålamod att lära mig tidigare eftersom jag gärna vill vara bäst på allt jag tar mig för. Nu tänkte jag att det får ta den tid det tar, att jag inte behöver bli bäst på stickning utan att det ska bli ett trevligt tidsfördriv som får bli som det blir. Jag vill helst inte lära mig en massa saker i förväg utan föredrar att ta saker som de kommer. Så till att börja med stickade jag en halsduk (rätstickning) lagom till julafton som egentligen var tänkt till Tobias men som blev alldeles för kort så nu skall Knubbis få den istället. 

En av mina julklappar från mina svärföräldrar var några nystan med ekologiskt garn tillverkat av återvunna PET-flaskor. Till nystanen fick jag även en stickbeskrivning på en mössa. Jag fick inte veta hur den skulle se ut, utan skulle bara följa beskrivningen. Här om dagen började således sticka på mössan, det gick himla fort när man väl kom igång och tog inte mer än en dag att färdigställa. 

Slutresultatet blev på tok för stort och väldigt löst stickad men jag är nöjd ändå. Jag kan gömma hela håret i mössan om det skulle komma sådana kyliga dagar att hårstråna vill frysa till is. Dessutom lärde jag mig en hel del med nya saker under stickningens gång. Att sticka aviga maskor, öka och minska antalet maskor och sticka mönster. 

Det blir nog en himla fin mössa om man är mer stickvan än jag, men även får oss nybörjare är den enkel att göra. 
Här är mönstret:
Garn: LOL 2 nystan
Stickor: Strl 6


Lägg upp 72 maskor på stickor i storlek 6.
Sticka 2 räta maskor (RM) och 2 aviga maskor (AM) i 8 varv. Öka till 76 maskor.


Sticka sedan dubbel mosstickning enligt schema
Varv 1 och 2: 2 am, 2 rm (upprepa varvet ut)

Varv 3 och 4: 2 rm, 2 am (upprepa varvet ut)

Upprepa mönstret till 24 cm eller önskad längd. 

Maska av för kullen genom att sticka ihop 2 räta maskor. Sticka resten av varvet utan minskning.

Sticka ihop 2 räta maskor, sticka resten av varvet utan minskning. 

Sticka ihop 2 och 2 maskor i de 2 följande varven.

Dra tråden genom maskorna, fäst och sy ihop. 

Fika

De dagar som foglossningen känns lite mindre än vanligt spenderar jag gärna med goda vänner på något fik. 

En god bakelse kan göra underverk en trist och långsam dag. 

Här är två godbitar jag fått i mig hittills under januari. 

 Årets första semla. En vaniljsemla till och med, som intogs på ett café i Sala. 

De hade även en spännande pistagesemla vars grädde var grön men den innehöll tyvärr mandelmassa som jag inte gillar alls. 

En underbart god bakelse med hallonmousse, passionsfruktmousse och chokladbotten som jag hittade på mitt favoritcafé Öhrmans här i Västeårs. Den påminde om vår bröllopstårta (fast vår tårta var ännu godare). 

Har ni ätit några goda bakverk på sistone?

Fredagen den 13e

Jag vet att jag har sagt det förut, men frukost är verkligen det bästa som finns!

Just nu är jag inne i en vansinnig fruktätarperiod och ser till att äta så många frukter jag möjligtvis kan pressa i mig. Det här med att man är sugen på samma sak under graviditeten stämmer inte på mig. Först var det glass, sedan satsumas, sedan chips, sedan apelsiner, sedan citroncheesecake och nu är det vilken frukt som helst.

 Här är dagens suddiga frukost. Frukt såklart, te, smörgås och persikoyoghurt med lite flingor. 

 och dagens kläder. Lite mer modernt än jag är van vid, ingenting är vintage.

Kjolen är från HM, toppen har jag fått av min kusin och koftan är från Gina Tricot. 

Det känns lite lustigt att klä på sig som gravid. Mest för att min midja, som jag är van att framhäva, inte existerar längre och allting har blivit mycket bredare (till och med fötterna). Så jag försöker framhäva magen istället. Det är ju trots allt den som är orsaken till att midjan försvunnit och allt annat vuxit någon storlek. Dessutom är den bra. Det bor en knubbis därinne. Vad konstigt det kommer kännas om några veckor när magen inte finns längre och bebisen ligger i mina armar.

Något blått

Så här ser jag ut idag

Ni känner nog igen allt jag har på mig. 

Klänningen är en favorit, vintage såklart. Nu sitter den tajt för första gången någonsin. Boleron är en gammal från Gina Tricot. Magen fyller 31 veckor idag. 

Kellerman vintage

Jag hittade en ny webshop med vintagekläder idag. Ny för mig åtminstone som inte alls hållit mig uppdaterad under graviditeten. 

Det har nog varit nyttigt för mig att inte köpa en enda vintageklänning sedan jag blev gravid eftersom jag nu uppskattar de jag redan äger ännu mer än tidigare. De flesta av mina klänningar ligger nedpackade tills jag återfår min midja och kan ha dem igen, men några pärlor hänger fortfarande i garderoben. De som hänger kvar brukar jag ömt och längtansfullt stryka längs kjolvecken ibland och tänka på hur många fantastiska dagar vi skall ha tillsammans när knubbis är född.

Men nu kom jag lite ur fokus. 

Webshopen jag hittade är full av tjusiga femtiotalsklänningar, pastelliga underkläder och annat fint. Kellerman vintage heter den.

Här är några av mina favoritklänningar från shopen.

 

 

 

 

 

Färdas med stil

Det här med barnvagn har nog varit en av de svåraste bitarna när det kommer till knubbis. Det var så många saker att tänka på inför köpet och vi velade länge fram och tillbaka innan vi bestämde oss.
Vi valde tillslut att köpa en ny (men begagnad) vagn från Emmaljunga som passar oss väldigt bra och jag är nöjd med köpet. Men ju mer jag ser gamla barnvagnar desto mer önskar jag att vi köpt en sådan istället. Inte minst för att de är så mycket vackrare än moderna vagnar.

Jag tror jag kommer att köpa en retrovagn med, när jag hittar en fin i lämplig prisklass här i närheten, för stadskörning (vår andra vagn är ett monster som passar perfekt i skog och mark) och inte minst för att den kommer vara den vackraste inredningsdetaljen i hela lägenheten.

Här är några av mina favoritvagnar just nu, allihop är till salu på blocket.

Mörkblå AWN från slutet av 60-talet med rött innerfoder. Här är annonsen.

Ännu en 60-tals vagn i lite mörkare blått. Även detta är en AWN (Tack Eva för det korrekta märket) Annonsen hittar ni här.

Min drömvagn, en otroligt vacker barnvagn från Itkin inköpt 1954. Här hittar ni den.

Ännu en drömvagn från början av 60-talet.
Tack återigen Eva som talade om att det är en engelsk vagn av märket Marmet. 

Här hittar ni vagnen.

Nyår

Jag kom faktiskt ihåg att ta med mig min kamera på nyår, men jag glömde bort att ta bilder. Jag har i vanliga fall uselt minne och det har blivit ännu sämre under graviditeten.

Så här såg jag i varje fall ut på nyår.

Klänningen kommer från MQ, magen är 30 veckor gammal, armbandet tillhör mina bröllopssmycken som jag specialbeställde från Etsy, rosetten i bakhuvudet är secondhand och hundhuvudet i hörnet tillhör Ginny.

Som en julklapp

I mellandagarna fick jag en avi om att jag hade ett paket att hämta. Jag hade inte beställt någonting och undrade såklart vem det var ifrån. Väl hemma öppnade jag paketet och det här är det som låg i. 

 

Den ursöta koftan är till knubbis och kommer från fina och snälla Stephanie, som gjort den helt själv. Tack så himla mycket! Så fort knubbis kommer ut till oss lovar jag att lägga ut en bild på hur hon/han ser ut i koftan.