Att älska

Det går inte att med ord beskriva den storm av känslor som jag känt under de här senaste, alldeles fantastiska dagarna.
Glädjeruset när jag insåg att förlossningen faktiskt kommit igång, utmattningen efter att några timmar senare ha fyllt 4 kräkpåsar och knappt orka resa sig upp under värkarna, sista krystningen innan hon kom ut när jag insåg att jag fått precis som jag velat och ha klarat värkarna och fött mitt barn utan någon smärtlindring. Och så fick jag se henne för första gången och det var som att känna lycka på riktigt för första gången i livet, allt annat blev så litet i jämförelse med henne, min dotter. Miranda.
Det är omöjligt att slita blicken från henne, underbart att få röra vid henne och andas in hennes bebisdoft, fantastiskt berusande att se henne tillsammans med Tobias - mina två kärlekar i livet.
Jag har nog inte tidigare riktigt insett hur lyckligt lottad jag är. Men nu förstår jag. Nu vet jag verkligen vad kärlek är, till min underbara make, min vackra dotter och till livet som givit mig allt detta.