Kulan

 Tänk vad glad jag är. Att min finaste vintageklänning fortfarande passar. Det var ju tur att jag hittade den och köpte den fast den var på tok för stor, då för något år sedan. Och vilken tur att jag inte sydde in den som jag var på väg att göra i våras. För nu passar den ju, och det hade den inte gjort om jag sytt in den.

Det är så mycket mönster i klänningen att kulan inte får lika mycket uppmärksamhet. Så om jag inte håller i magen någonting så kan jag nästan dölja kulan i klänningen. Fast bara nästan.

 Å andra sidan så har jag inget som helst behov av att dölja den. Kulan är min allra bästa accessoar och jag funderar allvarligt på hur jag såg ut utan den.

I dagsläget är den 35 veckor gammal och om beräkningarna håller kommer alltså en liten Knubbis ut till oss om bara 5 veckor.
Då får jag hålla mitt barn i mina armar. Stryka med fingrarna över ett litet ansikte. Istället för att peta den lille på rumpan och ryggen när den far runt där inne, i magen.