Det här med brudöverlämning är någonting som skapar stor debatt. Åsikterna är starka hos både dem som är för brudöverlämning och hos dem som är emot.
När kronprinsessan Victoria förra året valde att gå in i kyrkan tillsammans med sin pappa hetsade hela sverige upp sig och glåporden som slängdes mot kungafamiljen var inte nådiga. De var medeltida, hade en sexistisk kvinnosyn, stod för förtryck och kunde i princip slängas i ett sopnedkast för sin "usla symboliska handling". Tidningarna skrev att Victoria genast skulle tänka om eftersom hennes val att gå in med sin pappa i kyrkan skulle sända budskap till resten av världen om att sverige var ett icke jämnställt land och att vår utveckling tagit ett steg tillbaka.
Jag ansåg redan då och anser fortfarande att hela
diskussionen kring brudöverlämning är löjlig.
Det är ingen annan som har något att göra med hur ett brudpar väljer att gå in i kyrkan. Det bör inte ens kallas för brudöverlämning eftersom det inte är en sådan handling i dagens samhälle. Det är inte så att pappan i det här fallet ser det som att han dumpar över ansvaret på blivande maken. Valet att gå in med sin pappa i kyrkan är inte samma sak som att pappan skulle säga
"Varsågod, här har du henne. Nu är mitt ansvar slut och du får ta hand om henne resten av livet. Ajöss". Det borde inte heta någonting alls. Det är ingenting annat än ett val rörande vem man vill gå in i kyrkan med, inte ett val vem som skall lämna över en i äktenskapet. Ingen lämnar över någon.
Det är
inte att stå för en medeltida kvinnosyn och vara en förkämpe för förtryck att välja att gå in med sin pappa i kyrkan utan snarare tvärtom. I dagens sverige är män och kvinnor jämställda på många sätt. Att då brudparet själva får välja hur deras intågande i kyrkan skall se ut är ingenting annat än ett sätt att visa jämställdheten i förhållandet och ett sätt att utnyttja sin valfrihet och åsiktsfrihet.
En kvinna som väljer att gå in med någon annan än sin blivande make i kyrkan är i mina ögon en stark, självständig individ som går sina egna vägar och vågar stå emot alla invändningar som vissa delar av omgivningen garanterat kommer att ha.
Det största problemet med "brudöverlämning" i mina ögon är alla skeptiker som propsar på att man låter sig själv bli en handelsvara om man väljer att gå in med exempelvis sin pappa i kyrkan. Hade inte alla människor insisterat på att det är en ful tradition, kvinnoförnedrande och dylikt så hade det inte varit det!
Varför måste man hålla fast vid den ursprungliga betydelsen? Det är uppenbarligen inte så det ser ut i samhället. Alla som väljer att gå in vid sidan av någon annan än sin blivande man gör det av personliga skäl som väldigt sällan har att göra med att de är förtryckta eller att handlingen på något sätt symboliserar att kvinnan är en handelsvara.
Det här är en tradition som ursprungligen inte kommer från sverige så varför skall vi då vara tvungna att ta med den ursprungliga innebörden/symboliken hit? Det blir väl i princip som att skapa ett nytt val eftersom det inte är en kristen sed. Det är rent av löjligt att påstå att man är emot brudöverlämning för att det är förtryckande för oss kvinnor eftersom det inte finns något som helst förtryck i handling i dagens sverige.
Skall man prompt hålla fast vid gamla traditioner/seder/symbolik så skulle till exempel dementa människor i dag ses som själlösa som de gjorde förr. Ordet betyder till och med utan själ. Men hur många tänker på det sättet idag? Där har ni ett exempel på att den gamla ursprungliga betydelsen inte nödvändigtvis behöver följa med in i dagens samhälle. Vi moderniserar och utvecklar ju allting annat så varför skulle man inte kunna göra det med brudöverlämning? Det vore hur enkelt som helst att få bort den gamla innebörden om folk bara kunde sluta tjata om den.
Jag väljer att gå in med min pappa i kyrkan när jag och Tobias gifter oss. Jag gör det för att vi haft ett långt ifrån harmoniskt och fint förhållande under min uppväxt. Tills för några år sedan kan jag inte minnas att min pappa och jag haft en lugn diskussion, kunnat anförtro oss åt varandra. Nu har vi en underbar relation och att få gå in med honom i kyrkan är mitt sätt att tala om att jag älskar honom och att han betyder så pass mycket för mig att han får ha en så viktig del i mitt bröllop. Det hade kunnat finnas andra sätt att visa detta på men så här väljer jag att göra och det har ingenting att göra med att jag är kuvad, förtryckt, såld, bortgift eller liknande utan det har att göra med att
jag är en kvinna som kan göra mina egna val och skiter fullständigt i vad alla andra tycker om dem.
Hur ser ni på "brudöverlämning"?
