Gott nytt år!

Jag ville bara passa på att önska er alla en god fortsättning och ett gott nytt år!
För mig kommer 2011 att bli spännande, underbart, nervkittlande och oförutsägbart. Det kommer kort sagt att blir ett alldeles fantastiskt år! Jag hoppas att ert 2011 också blir alldeles, alldeles underbart.

Julafton 2010

Garderobsbutiken

Nu är det rea på garderobsbutiken med priser från 10:- så kika in i shopen och se om ni hittar något fint.

Julgranen 2010

Bättre sent än aldrig. Här är lite bilder på årets julgran.

Eureka!

Tänk så tiden går. Julen nalkades och passerade så snabbt att jag knappt hann reflektera över den. Jag jobbade hela julhelgen men vi hann med ett firande på julaftonskvällen hemma hos mina svärföräldrar. Vi hade varit snälla båda två så vi fick många fina julklappar, bland annat biljetter till en musikal, en dubbel fotoram i vintagestil, knivar till svamprensning, tofflor och fina små prydnadssaker. Ginny fick också en hel del julklappar och hon blev överlycklig varje gång jag ropade på henne för att öppna en ny leksak, ett ben eller dylikt.
Vi hann disskutera lite praktiska detaljer kring det kommande bröllopet också.

Det bästa av allt har dock inte med julen att göra utan med bröllopet. Jag har nämligen med största sannolikhet hittat min brudklänning! Jag lovar att den är alldeles, alldeles fantastisk. Ni kommer dock inte få se den innan den stora dagen utan kan bara få fantisera ihop en bild själva av det jag tidigare givit er i inspirationsväg. Det skulle vara roligt att veta hur ni tror att klänningen skulle kunna se ut, så tala gärna om ifall ni har någon bild i huvudet.

God jul

Som ni säkerligen har märkt är jag lite frånvarande för tillfället. Det beror på att jag jobbar i princip dygnet runt sedan vi kom hem och det kommer jag fortsätta med till januari. Idag hann jag dock med att ordna det sista inför julafton på min rast - som att rulla och steka vegetariska köttbullar, prinskorvar, göra en ny mängd mozartkulor och snickerskaka. Så imorgon slipper jag göra någonting alls. Jag jobbar till klockan 16 och därefter åker vi till mina svärföräldrar för att fira julafton. Därför önskar jag nu er en riktigt god jul!

Sånt man kan ha på sig under året

Här kommer en liten sammanfattning på vad jag haft på mig under året. Idén stal jag bland annat från Amanda.

JanuariJag jobbade mycket och varvade mjukisbyxor med bekväma jobbklänningar och koftor

FebruariJag använde den här klänningen väldigt mycket både under arbetstid och på fritiden

MarsSnön börjde smälta bort och kjolarna fick komma fram ur garderoben

AprilDet blev vår och dags för blommiga klänningar och koftor. Den här kombinationen var en favorit hos mig

MajJag använde min pastellgröna 50-talsklänning från Beyond Retro minst ett par gånger i veckan och stortrivdes

Juni

Sommar och sol. Jag var först sjukskriven, hade sedan semester och hade en förkärlek för tre olika vintageklänningar, bland annat denna med blåbärsdetaljer

JuliKjol eller klänning gällde.

AugustiJag fyllde år och använde bland annat denna underbara 50-tals kreation

SeptemberSeptember var fortfarande en ganska varm månad och det gick att använda klänning dagligen. Jag förälskade mig i denna underbara vintage square-dance klänning och använde den så mycket som möjligt

OktoberI oktober använde jag lite varmare klänningar i tjocka tyger, bland annat denna vintageklänning i murriga färger och med stor krage

NovemberJag jobbade nästan varje dag i November men använde klänning vid något enstaka tillfälle då jag orkade byta om efter jobbet. Bland annat denna vintageklänning

DecemberJag är alldeles upp över öronen förälskad i denna underbara vintageklänning som jag använt många gånger under December

En förfrågan

Är det någon som har tillgång till ett fint mönster på en 50-talsklänning eller vet någon annan som har en? Gärna med liten ärm (men utan går också bra) och med rejäl vidd i kjolen. Något i stil med mönstret på bilden skulle vara alldeles perfekt.
Jag har funderingar på att låta min syster sy mina brudtärnors klänningar till bröllopet men skulle behöva ha ett fint mönster för att underlätta det hela.
All hjälp mottages tacksamt.

Sånt man kan göra på sin fritid

Vi for till norr tidigt i morse (läs under natten) för att tillbringa helgen tillsammans med min familj. Det var snöstorm och tog en oändlig tid att komma upp till Burträsk men nu är vi här. Självklart glömde jag min kamera hemma så det blir nog inte särskilt många bilder härifrån, men några enstaka skall jag ta komma ihåg att ta med mobilen.
Ginny var så duktig i bilen på vägen upp. Hon har ju aldrig tidigare åkt så här långt men sov faktiskt under merparten av resan. Nu busar och härjar hon med familjens lapphund så de kommer nog båda två att sova gott i natt.

Imorgon har jag tänkt mig att min mamma och jag skall åka till en stor och bra loppis som tydligen skall finnas häromkring så jag återkommer om det senare ifall jag gjort några fynd.
Vad har ni gjort idag?

Sammanfattning

Nu när 30-dagars utmaningen är över tänkte jag sammanfatta det hela med mina absoluta favoritinlägg som jag tyckte mest om att skriva. Vilket ämne blev er favorit?

Min första kärlek
Ett ögonblick
Min tro
Mitt favoritminne
Ett annat ögonblick
Det här får mig att må bättre
Mina ambitioner
Ett sista ögonblick

Sånt man behöver fundera på

Tänk så mycket detaljer, planering, genomgångar, frågor och tid det kräver bara för att kunna genomföra ett bröllop. Vi har ju precis förlovat oss men jag känner mig redan lite stressad över allt som måste hinnas med på de här månaderna. Inte trodde jag att det var så mycket innan vi började prata om att gifta oss. Jag tror att vi kommer ha fullt upp i vår och det kommer bli så himla roligt att planera allting! Jag funderar för fullt över min klänning för tillfället. Tidigare har jag enbart tänkt på en vintageklänning i spets men nu har tankarna seglat över lite på en nyproduktion (dock köpt begagnad) i 50-talsstil tillverkad i siden. Det blir en överraskning vad jag bestämmer mig för.

Vi har bestämt preliminärt datum för bröllopet också. Några praktiska detaljer måste ordnas först innan vi kan bestämma oss slutgiltligt men jag tror att det blir perfekt hur som helst.

Från och med nu får ni nog stå ut med att jag bloggar lite om bröllopsfunderingar också, fast än är det ett bra tag kvar så det är nog inte först i vår som bröllopsbloggandet kommer i gång på riktigt. Jag hoppas att ni fortsätter följa mig även då.

30. Ett sista ögonblick

De är enkla. Av rött guld.
Jag kan inte sluta titta på dem i den röda asken.
Tobias 28/11-10 lyder inskriptionen på den som är min.
"Vill du gifta dig med mig?"
"Ja".
"Vill du gifta dig med mig?"
"Ja".
Jag trär på hans och han trär på min. Det jublar i bröstet. Jag känner mig berusad, obeskrivligt lycklig.
Den sitter stabilt, ingjutet på mitt vänstra ringfinger där den skall stanna för alltid. Enkel, av rött guld.
Min förlovningsring.

29. Mina ambitioner

Jag har nog egentligen bara en egentlig ambition och det är att Leva lycklig så länge jag lever. Det innebär för mig att jag alltid tänker försöka göra det bästa av situationen, att jag alltid vill försöka hitta något vackert i livet även om det just för tillfället skulle storma runt omkring. Jag vill inte falla mer utan jag vill vara lycklig, jag vill leva - och det tänker jag göra också.

Självklart är man ledsen ibland ändå, livet går upp och ned som vi alla vet, men så länge jag försöker hitta något positivt i livet och så länge det alltid finns ljus i mörkret så är jag nöjd.

Självklart vill jag göra andra saker också. Studera till barnmorska eller ambulanssjuksköterska är en sak, få upp en miniatyr av mig och Tobias på magen är en annan, sitta på altanen på vårt framtida hus med en kopp kaffe i ena handen och Tobias hand i den andra, titta Tobias i ögonen och tala om att jag tänker älska honom så länge vi lever i nöd och lust. Listan kan göras lång. I alla dessa saker är jag dock lycklig så det är alltså min ambition.

28. Det här saknar jag

Jag skrev ett förskräckligt långt inlägg alldeles nyss men nu tog jag bort det. Därför att jag blir bara sorgsen av att sitta här och skriva upp allting jag saknar. Det blir ett hål i bröstet och jag vill inte förstöra den lycka jag känner annars så jag sammanfattar den här rubriken med att säga; Jag saknar väldigt mycket, men jag försöker att inte tänka på det.

27. Min favoritplats

Jag har många platser som jag älskar att vara på. Det är inga orter, länder eller så utan mer specifika platser i vardagen. I vår lägenhet, särskilt i första hörnet på soffan, är en av dem. På köksbänken i mamma och pappas kök är en annan. En tredje är vart som helst vid Tobias sida.

Men den mest fantastiska plats jag någonsin haft finns inte längre. Det var en gammal nött, djup skinnfåtölj som stod i hörnet av mitt flickrum i huset där jag växte upp. Jag fick överta den efter min storebror och jag var överlycklig. Fåtöljen var stor och otymplig och tog upp största delen av mitt sovrum men det bekom mig inte. Jag slutade använda min säng på nätterna när jag fick fåtöljen och i många dagar sov jag i den. Jag spenderade hela dagarna i den, läsandes böcker, helst något av Tolkien.

Jag tror aldrig att jag funnit sån frid någonstans som i den fåtöljen. Jag ville inte umgås med någon, bara sitta i den. Den blev mitt fort på något sätt. Mitt skydd från omvärlden.

När jag tillslut tvingades kasta bort den (långt efter att jag flyttat hemifrån) var jag sorgsen. Det kändes som att kasta bort min trygghet under tonåren, som att kasta bort en bit av mig själv. Jag försökte länge hitta någon plats där jag kunde finna ro på samma sätt igen men jag lyckades aldrig och tillslut gav jag upp.

Det är alltså min favoritplats, den numer hädangångna skinnfåtöljen från mina tonår.

26. Mina rädslor

Vi har nog alla saker och ting som skrämmer oss. Både befogade och obefogade rädslor, fobier och skräckscenarion. Det kan vara realistiskt och orealistiskt, lätt att förstå eller obegripligt, enkelt eller komplicerat.
Här får ni några rädslor som jag har nu eller har haft tidigare.

Jag har alltid varit rädd för glasspinnar. Det kan tyckas fruktansvärt löjligt och jag vet inte hur den här rädslan har dykt upp hos mig, men jag kan knappt äta glass på pinne. Äter jag en sådan måste jag ta bort pappret baklänges så jag håller i toppen på glassen, sedan virar jag in pinnen med glasspappret och äter glassen tills jag börjar närma mig pinnen igen. Då slänger jag den. Jag gillar heller inte smörknivar och dylikt som känns som glasspinnar. Jag får kväljningar och kallsvettas när jag rör vid glasspinnematerial och ibland bara jag tänker på det.

Jag är rädd för vita nattsärkar. På män. Det är en rädsla som jag aldrig kommer att komma över.

Jag var väldigt rädd för spindlar i barndomen, nu är jag inte direkt rädd för dem men jag tycker de är fruktansvärt obehagliga och håller mig gärna på betryggande avstånd. Ser jag en spindel får gärna någon annan avlägsna den. En gång när jag fortfarande bodde hemma hos mina föräldrar (innan de flyttade norrut) tog jag mod till mig och slog ihjäl en stor spindel med en tidning. När jag sedan tog bort tidningen för att se så spindeln var död mot väggen så kravlade den sig runt tidningen mot min hand, levande men halvmosad. Det skrämde vettet ur mig och efter det vågade jag inte ens se spindlar på filmer på ett tag.
En annan gång, ännu längre tillbaka i tiden, hade jag precis vaknat och tittade upp i taket. Jag såg en spindel där och vågade inte röra mig först den hade vandrat vidare. Plötsligt firade den ner sig/ramlade på mitt täcke så fort att jag först inte hann reagera. Jag skrek sedan för full hals och kastade av mig sängkläderna och flydde upp till mina föräldrar. Jag tvingade sedan min pappa att söka igenom rummet för att försäkra mig om att spindelfan var död. Jag tror inte jag vågade sova i mitt rum den natten.

Jag är rädd för gnisslande dörrar.

Jag var väldigt rädd för Morran från Mumindalen när jag var barn. Det var hennes näsa som var den största skräcken. Inte blev det bättre av att vi hade en "kineshatt" som jag kallade det, ni vet en sån där med hög spets som de hade på åkrarna förr, som hängde på väggen utanför mitt sovrum. En bit därifrån fanns ett fönster och på kvällarna/nätterna kastade spetsen på hatten skugga i fönstret så att det såg ut som en lång näsa stack fram i glaset. Som att Morran stod där och väntade inbillade jag mig. Jag kunde ligga vaken i timmar och bara stirra på den där skuggan, oförmögen att röra mig. Jag tog aldrig ner hatten, jag bad aldrig någon annan göra det heller. Jag fortsatte vara rädd år efter år och stirra på näsan i glaset, tills det en dag inte skrämde mig mer. Då tog jag på mig hatten och kände glädje.


Jag är rädd för ensamhet, förändringar, till viss del närhet, rädd för att lita på människor, för att bli sviken, för att det förflutna skall få övertaget, för att göra andra besvikna, för att inte vara behövd, för att vakna upp 90 år gammal och inte ha genomfört en enda dröm i livet, för att inte våga. Jag är rädd för att inte räcka till, för att vara beroende av andra, för att falla, för att inte leva på riktigt, för hur jag reagerar ibland, för att aldrig kunna glömma.

Sånt man kan göra en lördagskväll

Vi har haft middag här ikväll med svärföräldrarna. Lite tidig men trevlig ändå.

Vi gjorde chiligryta med champinjoner och paprika till varmrätt och världens godaste saffranspannacotta till efterrätt. Och mozartkulor förstås. På vintern är mozartkulor ett självklart inslag i allt. Sedan spelade vi Kampen mellan man och kvinna. Det är nog mitt favoritspel det här året. Lika roligt varje gång.

Fortsatt trevlig lördagskväll!

Dukning före. Orkade inte ta bilder på maten.

25. En första

Listan fortsätter, en dag försenad.

Jag har brist på fantasi idag och ger er därför mitt första inlägg det här året. Det var en sammanfattning av 2009 och den kan ni läsa här.

24. Det här får mig att gråta

Det känns ju inte alls särskilt roligt att rada upp de saker som får mig att fälla tårar. Men självklart finns det saker och ting som får mig att snyfta, hulka okontrollerat, snora och se bedrövlig ut. När någon berättar en glädjande nyhet till exempel, eller en sorglig nyhet. Vid den första fäller jag nog bara några glädjetårar och det brukar inte bli särskilt mycket hulkande eller snoraden tack och lov. Vid sorgligheter däremot kan de bli lite hur som helst. Jag gråter ofta när jag är besviken eller när någon är besviken/arg på mig. De få gånger jag och Tobias har grälat så har jag gråtit.
Jag gråter även till många filmer. En irriterande egenskap som jag lagt till med under de senaste åren. Förut grät jag aldrig till filmer, nu gråter jag till och med till våra bästa år ibland. Det är lite pinsamt.

23. Det här får mig att må bättre

Kvalitetstid med nära och kära, sovmorgon, stressfria dagar, gummistövlar, Tobias, klänningar, nybakta kakor, presenter (att få och ge), litteratur, en kopp te en kall dag, att komma hem, kaffedoft, att skriva skrivmaskin, drömmar på främmande språk, Tobias, att vakna utvilad av att solen skiner in genom neddragna persienner, musik helst från vinylspelare, kullersten, att lyckas i köket, manglade lakan, att få höra en annan människas livsberättelse, att vara behövd, att älska och få bli älskad tillbaka, frukost på sängen, Tobias.

Sånt som är mysigt

Här kommer lite julstämning från sovrumsfönstret.

Två vintage brudklänningar, julstjärna, lätt genomskinliga julgardiner