22. Det här upprör mig

Det här skulle faktiskt kunna bli världens längsta inlägg eftersom jag är upprörd minst ett par gånger om dagen. Jag ser det som hälsosamt att bli lagom upprörd över småsaker. På så sätt behöver jag inte bli fly förbannad särskilt ofta och jag har dessutom lättare för att vara glad mellan mina upprörda stunder.

Något som upprör mig särskilt mycket är ogenomtänkta beslut som skapar konsekvenser för andra, hur hälso- och sjukvården sköts i vissa delar av Sverige, städning, att ha fel mer än en gång om dagen, när örat på kaffekoppen går av, djurplågeri och andra orättvisor, när någon annan bjuder över mig på tradera, långsamhet, ensamhet, Maud Olofsson, Sverigedemokraterna samt att misslyckas när jag bakar.

Porslinssmycken i Garderobsbutiken

Hos Garderobsbutiken finns det nu ännu fler handgjorda porslinssmycken att köpa.

Alla smycken är återvunna av gammalt naggat/defekt porslin och är alltså en perfekt miljövänlig julklapp att ge bort!

Alla smycken levereras i en fin ask och vill man ge bort ett som julklapp är det bara att sälja till så fixar Catrin det. Alla smycken kostar 12 kronor att skicka inom Sverige, utom ringarna som kostar 24 kronor.

Dessutom - för varje porslinssmycke som säljs fram till den 31 December kommer Garderobsbutiken att skänka 10 kronor till Rädda Barnen!

Skynda er att köpa för sist blev smyckena slutsålda på nolltid!

Sånt man kan göra när man är ledig

Vi hade julpyssel på jobbet förra veckan. Jag var oinspirerad och tråkig och hade inget julpyssel alls med mig utan var bara social. Och åt pepparkakor. Lite kort tog jag också.

21. Ett annat ögonblick

Det är släckt i rummet. På bordet brinner ett ljus. De andra tre får vänta innan deras sken får lysa upp runtomkring.

Du tittar på något program på tv. Jag vet inte vad du ser på. Ids inte titta dit.

Det har snöat under dagen. Pudersnö. I mängder.

Jag tittar på dig. Iakttar.

Din mun är lätt öppen. Du ler, skrattar. Du får små rynkor vid ögonen. Det är vackert. En del av dig.

Jag kastar en blick mot tvn. "Det är ditt favoritprogram" konstaterar jag.

Du tittar på mig. Ler. Är vacker. "Bara för att jag sett det en gång är det inte mitt favoritprogram".

"Jo" säger jag, "det är det".

Du skrattar.

Inga bekymmer. Ingenting som tynger. Vi är.

Jag fryser. Som vanligt. Lägger huvudet i ditt knä. Älskar dig. Är trygg.

"Jag älskar dig"

"Jag älskar dig"

Du tittar på tv igen. Jag tittar på dig.

Det är så självklart. Vi. Fint. Fantastiskt. En anledning att andas. Att vi älskar varandra.

20. Den här månaden

November har varit lite som en berg- och dalbana. Vädret har skiftat otaliga gånger, mitt humör har pendlat, lusten till att göra saker har infunnit sig för att sedan försvinna igen. Men nu tycks månaden sluta riktigt fint. Jag är nöjd med november. Särskilt med den sista biten, full av pudersnö!

Sånt man kan köpa för en guldpeng, en femkrona och en enkrona

Jag köpte 16 stycken tallrikar för sammanlagt 16:- på loppis idag. Mina fyndgener blev överlyckliga då. Det är två olika sorter. Solveig av Rörstrand och Gun av Gustavsberg. Den sistnämnda serien är förmodligen tillverkad 1948. Visst är de tjusiga!

19. Detta ångrar jag

Det är nog inte särskilt hälsosamt att sitta och ångra saker hela tiden, så jag försöker att låta bli. Men om jag skall nämna någonting jag ångrar så är det definitivt att jag utåtagerade all min ångest i yngre år. Jag var elak, odräglig och svår att ha att göra med. Jag ångrar att jag inte stod upp för mig själv, att jag inte tidigare berättade vad som felades mig. Jag ångrar att jag inte hittade mig själv tidigare, för tänk så mycket bättre jag skulle mått och så mycket enklare allt hade varit om jag vetat vem jag var. Om jag tillåtit mig själv att vara den jag kände mig som. Om jag aldrig slutat använda klänning, och aldrig slutat sjunga ut hjärtats melodi och om jag aldrig sagt de saker som fick mig att gråta inombords då skulle livet ha varit så här bra för länge sedan. Att jag bara andades och inte levde. Det ångrar jag.

Första julbaket

Mozartkulor

Ingredienser;

Mandelmassa

Nougat

Mörk choklad

Gör så här;

Skär ut rutor av nougaten. Rulla sedan in nougaten i en boll av mandelmassa.

Smält choklad och doppa bollarna, låt dem rinna av lite på exempelvis en gaffel. Låt stelna.

18. Min favoritfödelsedag

För två år sedan fyllde jag 20 år. Den födelsedagen är min bästa. Inte för att jag fyllde just 20 år utan för att jag firade den med Tobias, för att den dagen och dagen innan var helt perfekta, för att jag äntligen slutat skolan, för att jag fått fast jobb, för att vi precis flyttat, för att livet var på väg att bli bättre.

Vi åkte på roadtrip dagen innan. Till Askersund (som är en av Sveriges finaste städer enligt mitt tycke), till Tiveden och slutligen till Linköping där vi sov på hotell. På min födelsedag vaknade jag i ett fantastiskt fint hotellrum, med solsken i ögonen och Tobias bredvid mig. Vi åt god hotellfrukost (vattenmelon mest) och åkte sedan till Norrköping och Kolmården, sedan åkte vi förbi Strängnäs där jag bott i ett år och sedan hem igen. En fantastisk födelsedag helt enkelt. Jag var komplett, lycklig och framtiden var äntligen ljus igen.

Bilden tog vi på hotellet på morgonen.

17. Mitt favoritminne

Mina händer skakar när jag försöker slå numret på telefonen. Jag slår siffrorna en gång, två gånger, tre gånger, tvekar. Trycker bort numret. Slår det igen, mer beslutsamt. Den här gången trycker jag på grön lur efteråt. Placerar luren mot örat och lyssnar. Det går fyra signaler innan hon svarar. "Hej", säger jag, "det här är Angeliqa Karlsson." Jag darrar på rösten, hyperventilerar. Jag uppger all information som behövs och lyssnar sedan. Ställer två motfrågor. Det är ett kort samtal. Jag trycker på röd lur, sänker telefonen och stirrar på skärmen. Känner ingenting. Tomhet. Jag trodde det skulle kännas annorlunda, att det äntligen skulle kännas någonting. Jag stirrar på luren länge, glömmer tiden. Slår ett nytt nummer, Tobias nummer, berättar för honom. Jag säger att jag ringer snart tillbaka. Känner fortfarande ingenting.

Jag går ut ur rummet, till mina föräldrars vardagsrum. Vi har varit här i en dag, jag och min syster.

Pappa tittar på mig. Jag sätter mig bredvid honom i soffan. Jag säger ingenting, men plötsligt känner jag. Det är över nu. Äntligen är det över. Jag gråter, gråter och gråter. Pappa tröstar mig, han kramar mig, säger ingenting. Jag vet att han misstänker det värsta. Jag finner kraft att öppna munnen. "Jag vann. Det är över nu" viskar jag. Gråter, alla tårar jag inte vågat gråta tidigare.

Min syster kommer in, hon sätter handen på mitt hår. Mamma är också där. Jag upprepar det jag sagt till pappa. Jag känner ingen glädje men en enorm lättnad. Den flera ton tunga stenen börjar lossna från bröstet, men den ramlar inte av. Det känns lättare att andas. Tårarna fortsätter komma. 'Det är över nu' tänker jag. 'Äntligen, äntligen, äntligen är jag fri dig'. Stenen faller från bröstet.

Det är med blandade känslor jag återger det här minnet, för samtidigt som det på sätt och vis är mitt favoritminne så väcker det samtidigt andra mindre roliga minnen till liv. Jag har aldrig pratat om det här minnet förut, jag vill aldrig återuppleva det, men det var början på ett ljusare, lyckligare liv. Jag har finare minnen, finare ögonblick ur livet, men lättnaden i det här minnet, den enorma sten som föll från bröstet är den starkaste känslan jag haft i hela mitt liv.

16. Min första kyss

Den första kyssen skall vara lite nervkittlande, framkalla fjärilar i magen, vara svävande på rosa moln, oförglömlig, vacker, speciell. Åtminstone om man får fantisera lite.
Själv minns jag inte min första kyss så jag antar att den inte var någonting av det där. Förmodligen skedde den i ett skrymsle när jag som yngre tonåring lekte ryska posten eller sanning eller konka. Och förmodligen låtsades jag att jag egentligen inte ville men var tvungen för lagets skull. Egentligen var det nog lite spännande och pirrande och säkerligen totalt otillfredsställande. Förmodligen fanns en bild i huvudet som inte kyssen levde upp till, förmodligen blev den en besvikelse. Fast jag vet förstås inte. För jag minns inte min första kyss.

Söstra mi

När jag skrev utmaningens dag nummer 11 om mina syskon så funderade jag inte så mycket över att min lillasyster också hoppat på utmaningen. Idag kom hon dock till dag 11 och gjorde en presentation över syskonskaran hon med och så lustigt det känns att få läsa någon annans synvinkel och bedömning av "situationen". Hur olika och lika man kan uppfatta karaktärer. Mest lustigt var det dock att läsa hennes beskrivning av mig. Väldigt rörd blev jag. Hon är så snäll min kära lillasyster Louice.

Så här skrev hon om mig;

"Angeliqa är faktiskt mellanbarn med mig och en riktig förebild för mig, denna flicka har varit med om en hel del och endå så är hon alltid här med leendet och sina ögon som man inte vet om man vill kolla i när hon är arg som hon kan vara. Men endå så finns hon alltid där på nått sätt, jag vet att jag alltid kan prata med henne. Hon är den storatyster som många behöver, som du kan berätta allt för om du vill, hon som förstår allt som har gjort samma sak. Angeliqa har även världens intresse för vintageklänningar och äger uppemot 100 stycker vilket är sjukt, hon älskar färg och gamla saker vilket har väckt ett intresse hon mig med faktiskt."

Louice's blogg hittar ni här.

Lika barn leka bäst

Som jag skrev i ett tidigare inlägg var vi på pinscherträff i söndags. Det kom dit lite andra hundar också men de flesta var pinscher.
Ginny hade riktigt roligt med de andra hundarna och hon var alldeles slut när vi kom hem.
Här får ni några bilder från träffen. På sista bilden är det Ginny där bakom med öronen som står upp i luften (hon har riktigt söta fladderöron och påminner lite om dumbo ibland).

15. Mina drömmar

Att drömma är en av mina favoritsysselsättningar. För mig är dagdrömmar ett sätt att koppla av på, ett sätt att fly verkligheten på. Väldigt ofta är mina dagdrömmar lite fåniga och surrealistiska, ofta inspirerade av någon bok jag nyligen har läst. Men jag drömmer om realistiska ting också, fast det är mer en längtan efter dessa saker. De ligger i framtiden men det är på lite obestämt tidsperspektiv.

Några av sakerna jag drömmer om dagarna/längtar efter är att utvidga boendet, utöka familjen, utöka antalet ringar på mina fingrar, skaffa mig en bredare sjukvårdsutbildning och piffa upp garderoben.

14. Vad hade jag på mig i dag?

Jag hade två utstyrslar på mig idag. En på jobbet och en efteråt när jag skulle gå på bio.

Efter jobbet: 2 par strumpbyxor, blå vintageklänning med rosorPå jobbet: svarta leggings, grått linne, brun oversize kofta

13. Den här veckan

Jag har jobbat, stressat och haft svårt att varva ner under större delen av veckan som varit. Hösten är alltid en svår period för mig eftersom jag alltid är extra känslig, blir trött fort och är väldigt benägen att stressa över allt i livet.
Så här har min vecka sett ut.
Måndag: Jobb 07.30-16.00. Kvällen spenderade jag hemma med hund och sambo. Fotograferade en av mina brudklänningar till bloggen.
Tisdag: Sovmorgon till klockan 11. Jag och Ginny tränade lite. På kvällen tog jag mig till gymmet för 30 minuters löpträning och 60 minuter Bodycombat. Det sistnämnda är min favoritträning någonsin.
Onsdag: Jobb 07.30-16.00. Det var en kall dag och rimfrost överallt. Jag njöt av att gå till jobbet och förundrades över hur fin naturen är. På kvällen försökte jag definiera min tro till bloggen, det var svårt.
Torsdag: Jobb 07.30-12.30 och 16.00-21.00. Jag fick två paket på posten och blev lycklig. Fyra nya klänningar hänger nu i garderoben.
Fredag: Jobb 07.30-12.30 och 16-00-21.00. På min rast kom jag fram till den sorgliga slutsatsen att jag inte känner mina yngre syskon och utmaningen att skriva om dem blev väldigt svår. Kvällen på jobbet var väldigt stressig och jag var halvdöd när jag kom hem.
Lördag: Jobb 07.30-16.00. Efter jobbet var jag ensam hemma i några timmar. Det kändes konstigt att varken ha man eller hund i närheten, men ensamtiden var välbehövlig. Jag gick och lade mig 20.45 och somnade genast.
Söndag: Äntligen ledig. Vi tog sovmorgon till 9 och tog det sedan lugnt hela förmiddagen. Vid lunch packade vi in oss i bilen och for till Kungsbyn utanför Västerås där det arrangeras pinscherträff varje söndag. Ginny tyckte det var världens roligaste att få busa med de andra hundarna. Bilder kommer senare. En annan av deltagarna på träffen tipsade mig om en loppis utanför Västerås som tydligen skall vara väldigt bra och jag skall besöka den så fort som möjligt. Efter träffen handlade Tobias lite i deras saluhall medan jag väntade med Ginny. Han köpte olika sorters korv till sig och vit choklad och tranbärssaft till mig.

I min garderob del 2

Det var faktiskt några som försökte sig på att gissa hur många klänningar jag har pressat in i min garderob.

Linda kom närmast med sin gissning på 50 stycken. I själva verket är det 70 stycken precis. Utöver det äger jag diverse vintage brudklänningar, amerikanska balklänningar och klänningar som jag inte anser är "lika mycket värda" och som därför får ligga i garderoben för arbetskläder. Runt 100 klänningar skulle jag gissa att jag äger allt som allt och cirka 20 kjolar.

Här kan ni se detaljerade beskrivningar av några dem och här ser ni några andra.

12. I min handväska

Det här var svårt eftersom jag väldigt sällan använder handväska. De handväskor jag har i min garderob är därför tomma. Jag använder däremot arbetsryggsäck dagligen på jobbet så ni får helt enkelt se en del av innehållet i den.

Väldigt tråkigt som ni ser. Handsprit, vinylhandskar, hårsnodd, Ipren, kundbok, arbetslegitimation, rosa kalender, jobbnycklar, penna, röd portmonnä, hemnycklar, skoskydd.

I min garderob

Vi letar efter en ny lägenhet för tillfället. Våra sökkriterier är att den helst skall vara större och den skall ha uteplats. Jag har dock insett att ytterligare ett kriterium blir att lägenheten måste ha en rejäl garderob. Som det är nu får inte mina klänningar plats. Jag lyckades med nöd och näppe pressa in de fyra nya klänningarna igår. Men det är synd och skam. Alla klänningar syns inte, alla får inte plats utan många ligger ihopvikta i min garderob för kjolar och arbetskläder. De som hänger i stora garderoben delar galge med andra klänningar, det hänger alltså två eller flera på varje galge och på några hänger det till och med fem. Jag tycker det skall vara luftigt och lätt att se kläderna i en garderob. Klänningar med veck och stora kjoldelar skall få plats så det räcker och inte pressas ihop.

Kan ni gissa hur många klänningar jag klämt in i stora garderoben? Det är alltså den raden ni ser på andra bilden.

11. Mina syskon

Det här tenderar att bli ett långt inlägg, men jag skall försöka hålla mig kortfattat.

Det är med sorg jag måste erkänna att jag inte känner mina yngre syskon särskilt bra. Detta beror till största del på att vi bott ifrån varandra så länge och att jag missat i princip hela deras uppväxt. Jag slutar aldrig att förvånas över hur fina personer de vuxit upp till att bli och hur olika och lika de är mig själv. Här har ni dem alla, ordnade efter ålder med äldst först.

Petra är min äldsta syster. Hon är gift och har två underbara söner. Petra är en engagerad, kärleksfull och tillgiven mor och syster. Hon finns alltid till hands, har alltid goda råd att komma med eller en hand att räcka ut när det behövs. Hon är den av mina syskon som jag har mest kontakt med för tillfället.

Veronica är näst äldst i syskonskaran och är den jag spenderade mina tonår med att se upp till. Veronica är oerhört konstnärligt och hantverksmässigt begåvad. Hon syr upp, tecknar och designar gudomliga ting. Hon har precis gått klart en designlinje på folkhögskola och på bilden kan ni se en av hennes designs.

Veronica är bestämd, oförutsägbar, lite mystisk, kärleksfull (även om hon själv inte vill medge detta) och trofast.

Pierre är min enda storebror. Han är skojfrisk, tillgiven, upprorisk, ömtålig, familjär och förutsägbar. Vi har väldigt olika och starka åsikter om saker och ting och blir ofta inte helt glada på varandra när vi ses. När vi var yngre var vi dock parhästar och gjorde det mesta ihop. Allt ifrån att trycka ner strumpor i varandras mun till att fiska med pappa.

Pierre är svår att ha att göra med på många sätt och enkel på andra. Han önskar sig alltid julmat i julklapp.

Louice är min äldsta lillasyster. Det skiljer fem år mellan oss vilket är det största glappet mellan barnen i familjen. Louice studerar till undersköterska och kommer alltså ansluta sig till min och mammas yrkesgrupp. I framtiden vill hon bli barnmorska.

Louice är en liten clown som gärna hittar på tokigheter med sina vänner. Hon har alltid älskat att få lite uppmärksamhet även om hon samtidigt är blyg. Hon är påhittig, glad, busig, snäll och godtrogen. Hon gillar dessutom att baka.

Morgan är som tonårspojkar är för det mesta. Han är femton år gammal, lite uppkäftig, rolig, pajas, tjejtjusare och omtänksam. Han blev besviken när han inte fick någon moppe i födelsedagspresent och åker nu mest runt på sina vänners farkoster.

Izabelle kallades länge för min tvilling eftersom vi var så lika som barn. Izabelle älskade att hitta på djävulskap när hon var yngre och det gör hon fortfarande om än inte lika omfattande. Hon och Izac var parhästar som alltid hittade på hyss och skapade förstörelse omkring sig. De hade fasligt roligt medan vi andra städade upp efter dem och hoppades på att det bara var en fas som skulle gå över.

Izabelle är nybliven tonåring, bestämd, glad och busig. Hon har kort stubin och blir lätt arg när hon inte får som hon vill.

Izac är yngst i flocken och prinsen i familjen. Han tycker bäst om att spela datorspel eller tv-spel och att äta mat. I lite yngre år var Izac väldigt styrd av sin storasyster Izabelle med vilken han alltid ställde till otyg.

Izac är elva år gammal, busig, lättretlig, bestämd, lätt att glädja. Han är som barn är mest oförutsägbar och lekfylld.

Lycka är att få paket

För att göra min dag ännu bättre anlände två paket hem till mig. Det ena innehöll traderafynd i form av fyra vintageklänningar inköpta för sammanlagt 300:- Det vill jag kalla ett kap.

Det andra paketet kom från Frida som äger secondhandbutiken Vintagesmulor. Jag vann nämligen hennes franska tävling och fick därför ett pris inspirerat av frankrike.