You keep pouring into one glass and you're never changing the straw

Jag kommer jobba väldigt mycket de närmaste dagarna, det började redan idag faktiskt. Det innebär att jag måste gå runt i arbetskläder hela helgen (byxor och tröja) så jag kan bara drömma om mina kära klänningar och kjolar. Jag får lite separationsångest faktiskt. Jag trivs inte alls i byxor och tröja. Bara i mina mjukisbyxor eftersom de tillhör Tobias egentligen. Så nu drömmer jag om mina klänningar och slänger därför in en bild på en av mina nya favoriter. Ni kanske minns att jag efterlyste just en sådan klänning för någon månad sedan? Nu har jag alltså hittat en. Den är lite för stor och jättebred över baken men jag älskar den ändå. Har ni några favoritplagg?

Om att älska

Idag har vi haft egentid här hemma, jag och Tobias. För tre år sedan kom vi nämligen underfund med att vi var ett par.
Det har utan tvekan varit de bästa åren i mitt liv och jag kommer aldrig i ord kunna uttrycka hur lycklig jag är över att ha träffat Tobias. Han är mannen i mitt liv. Mannen som står ut med att hans sambo sakta men säkert förvandlats till en tant, som dagarna i ända lyssnar till mina drömmar och tankar om gungstolar, slitna klänningar, barnrumpor, papiljotter, kaffekoppar och turkosa skrivmaskiner. Sådant har man all anledning att fira tycker jag. Dessutom säger man väl aldrig nej till ett extra tillfälle att få äta god mat, kakor och ge bort presenter?
Vi har ägnat dagen åt att lyssna på musik i 50s and 60s anda, dricka kaffe med spretande lillfinger, laga till en trerättersmiddag (det var betydligt godare än vad bilderna visar), se på Breakfast at Tiffany's och ge varandra presenter. I presentväg fick Tobias en ny varm dragkedjetröja samt Borta med vinden på dvd eftersom han aldrig sett den, och jag fick ett presentkort på en klassisk massage här i stan.

We were once a fairytale

Alla kan ha dåliga dagar.

Tänk att ibland när någon påminner mig om det som varit får jag en stor fet klump i magen och jag förlorar mig själv i alla mindre roliga minnen för några ögonblick. Även om ögonblicken inte varar länge så är de smärtsamma, men nödvändiga antar jag. Det är smärtan i sådana ögonblick som gör att jag kan känna glädje över de stunder i livet som är bättre. Som gör att jag kan känna tacksamhet över att allting har förändrats sedan dess.

En längtan

På hösten börjar jag alltid längta efter en massa olika saker. Den här hösten har jag längtat och tänkt på min vinylspelare ett flertal gånger. Det finns något magiskt över en skiva som spelas på en vinylspelare. Det låter mycket bättre, man njuter mycket mer och vinylskivor är mycket finare att köpa. Jag har letat reda på all min vinylmusik på spotify men nej, det är inte alls samma sak. Jag saknar knastret, jag saknar att behöva vända på skivan, jag saknar att behöva knäppa på alla knappar, jag saknar min vinylspelare helt enkelt. Jag tror bestämt jag ska köpa ett nytt stift och nya högtalare till den så att den börjar fungera igen. Det skulle göra mig väldigt lycklig.

Nästan varje höst väcks det dessutom en nästan obeskrivlig längtan hos mig att få resa iväg. Inte vart som helst utan till Island. Dit har jag velat sedan jag vet inte när. Innan jag träffade Tobias så ville jag åka som häst-aupair dit, dvs att jag ville ta hand om hästarna på någon enslig gård mitt ute i ingenstans. Men av någon anledning blev det aldrig av och är det något jag ångrar så är det att jag aldrig åkte dit. När jag var yngre tänkte jag att det är väl bara att packa väskan och åka men nu när jag betraktas som vuxen så vet jag ju att riktigt så enkelt är det faktiskt inte. Men ändå, ändå finns längtan där inne. Nu vill jag inte åka dit som häst-aupair utan jag vill bara dit. Jag vill se Vatnajökull, Hekla, Dynjandi, Hólar, Kaldidalur, Sprengisandur, Öxnadalur, klättra på Hraundrangi, lyssna till legende om djäknen från Myrká och se platsen, rida över Hjaltadalur och njuta av all natur. Helst vill jag ju rida runt hela ön. Det får ta den tid det tar. Sådan är min höstlängtan.

We can do whatever we want to do

Jag har funderat mycket över de senaste ICA-reklamerna som det diskuterats vilt, länge och mycket om och nu tänkte jag dela med mig av min åsikt om dem. Jag kan ju direkt säga att jag inte tycker de är särskilt roliga. Fast jag tycker visserligen inte att någon ICA-reklam är särskilt rolig. Däremot så tycker jag de är otroligt fina, de senaste som handlar om praktikanten Jerry det vill säga.
Jag tycker det är viktigt att personer med ett funktionshinder blir en naturlig del av vardagen, på så sätt skulle vi kunna slippa diskussioner om huruvida exempelvis de här reklamer är diskriminerande eller inte. För ärligt talat, varför är de diskriminerande? ICA's syfte med reklamerna är att se till så att personer som lider av ett liknande handikapp som Jerry i reklamen skall bli en mer självklar del av arbetsmarknaden. ICA vill att fler av deras butiker anställer fler personer med handikapp och att Sveriges befolkning inser att man inte kan mindre bara för att man ser annorlunda ut eller är klassad som handikappad av samhället. Och vart ligger diskrimineringen i det? Att övrig personal i reklamen reagerar och behandlar Jerry som de gör återspeglar verkligheten. Det är så Sverige ser ut för de flesta personer med funktionshinder. Reklamerna går ju ut på att Jerry skall få visa sin kompetens, att den övriga personalen skall förstå att han inte är mer annorlunda än dem själva så därför är det ju självklart att han måste bemötas som det ser ut i verkligheten. Hur skulle de annars kunna statuera ett så finurligt exempel?
Jag har arbetat med funktionshindrade och jag kan nästan garantera att inte en enda av dem skulle se den här reklamen som diskrimerande. Så varför ska vi andra göra det? Är det egentligen så att de personer som anser reklamen vara diskriminerande inte tycker att personer som Jerry passar in i vår "fina" mediavärld? För i såfall är det ju Ni som diskriminerar.
ALLA människor har rätt att medverka i tv. De har rätt att göra lite narr av sig själva och det finns ingen som helst diskriminering i det.
ICAs reklamer är vackra. Jag förstod dem inte på en gång, men nu när jag gör det och när jag läst om dem så inser jag vilket fint arbete ICA gör med dessa reklam. Jag hoppas att världen en dag kan se på funktionshindrade på samma sätt som vi ser på alla andra människor. För vad är skillnaden?

We may now enjoy the dreams we shared so long ago

♥ Att få somna bredvid en person som jag älskar av hela mitt hjärta
♥ Att få vakna av mig själv på morgonen och känna Tobias andetag mot min hud när han sover
♥ Att få lyssna till de fantastiska berättelser som äldre människor vill dela med sig av som andra ser som obetydliga och därför inte lyssnar till
♥ Att kunna tycka om mitt arbete och få känna mig uppskattad
♥ Att känna regndroppar mot huden
♥ Att minnas
♥ Böcker
♥ Att få säga ordet flott
♥ Att fundera ut konstiga, vackra namn
♥ Bokstäver
♥ Drömmar och fantasier
♥ Att ha funnit en slags inre frid

Det är några av de saker som gör mig särskilt glad och som betyder mycket för mig just nu.

Bilder

Resultatet av gårdagens bak

En suddig Emmy leker med sina maraccas

Tobbe var snäll och gav mig en present, första säsongen av One tree hill

Utstyrsel på dagens dop

Hör furornas dova sorgemusik

Ibland tappar jag all motivation och inspiration och orken tryter. Jag blir bara så ledsen på allt. På folk i min närhet som inte kan bete sig, som inte bryr sig och som vägrar förstå, på människor som medvetet skadar varandra och är missunsamma, på att bli tagen för given, på att alltid stå ut och orka, på världen, mänskligheten, allt. Då brukar jag drömma mig bort till finare platser och faktiskt känns allting mycket bättre. Man kan ju som vi alla vet inte fly undan sina problem för alltid, men några få minuter i en annan värld kan man gott få unna sig bara för att samla kraft. Idag har jag till exempel drömt mig till Tiveden där vi var förra sommaren. Bilden ovan tog jag där. Tiveden är en av de finaste och mest magiska platser jag någonsin besökt. Jag skulle gärna vilja vara där nu.

Something old, something new, something borrowed, something blue

Oh, baby, let the music play

Det här med spotify är ju en väldigt finurlig uppfinning. Men ibland kan jag tycka att det är svårt att komma på vad för något jag ska söka på när jag vill höra lite annan musik än den jag vanligtvis lyssnar på. Så eftersom jag är ganska övertygad om att de flesta av mina vänner lyssnar på något helt annat än vad jag gör så tänkte jag tipsa om några bra artister vars låtar går på repeat i mina högtalare i stort sett dygnet runt. Så har ni tröttnat på er moderna pop kan ni alltid söka på;

• Nina simone
• Mama Cass
• The mamas and the papas
• Elizabeth Mitchell
• Nancy Sinatra
• The Supremes
• The Ronettes
• The Crystals
• Diana Ross
• Marilyn Monroe
• B.J. Thomas
• The Foundations
• Helen Shapiro
• Little Eva
• Ben E. King
• Ella Fitzgerald

Enjoy!

Cause guilty feet have got no rhythm

Jag har köpt mig ett par kinaskor och de är på tok förstora och jag älskar dem.