You make me happy when skies are gray

Vanligtvis brukar jag tycka om hösten men just nu är jag lite trött på den. Den är blåsig, kall och regnig. Oerhört blåsig, kall och regnig kan tilläggas. Igår kväll när jag cyklade hem från lasarettet regnade det så mycket att alla mina kläder var genomvåta innan jag ens hunnit cykla 100 meter, på riktigt. Jag fick vrida ur dem över badkaret när jag kommit hem. Det blåste dessutom så mycket att jag ramlade av min cykel när jag cyklade med paraply. Det har aldrig hänt förut, det var en upplevelse och jag gillade den inte alls. Det gick visserligen så sakta att cykla så det gjorde ju ingen större skillnad att ramla av cykeln eftersom det gick fortare att gå men ändå. Hur många människor kan skryta med att de blåst omkull? Ja, och kylan behöver vi ju inte ens tala om. Jag är blålila om naglarna dygnet runt nu för tiden. Det är inte så här jag vill uppleva hösten. Jag har nog kommit på fel fot med hösten helt enkelt.
Från och med nu ska jag försöka få hösten att se ut lite mer så här:

A mere breath has passed away

Idag är jag återigen arg, upprörd och ledsen. Hur kan det komma sig att en hel värld engagerar sig i vissa människors död och att ingen bryr sig om andras? Hur kan till exempel Michael Jacksons död vara viktigare än en "vanlig" människas? När Michael Jackson dog grät en hel värld, människor som aldrig träffat honom eller känt honom sörjde och önskade att han fick livet åter. Folk engagerade sig i allt som gällde dödsfallet. Men idag, när en människa på min praktik ligger döende så spills inga tårar. Inga resurser sätts in för att denna person skall få sällskap sina sista timmar i livet. För en människa som inte har någon familj, inga vänner och inga anhöriga så är det ingen som sörjer. Inga löpsedlar tillkännager att denna person lider, känner sig ensam och dör ensam. Ingen bryr sig om en vanlig människas sista rosslande andetag. Och det är vidrigt. Mänskligheten är VIDRIG ibland.

Once I thought that life was just a winter thing

Alla har vi ju små särskilda saker som vi tycker särskilt mycket om. Små obetydliga ting som får våra hjärtan att slå några extra slag., som sprider en värme inombords. Jag menar inte saker som vänskap, kärlek, familj eller intressen utan mer obetydliga saker som mönster, toner, ljud, bilder, bokstäver, lukter eller ord.
Jag kan börja le av att höra vissa ord, ord som egentligen inte har någon större betydelse men som är så himla vackra. Ord på alla språk, sagda av vem som helst. Jag kan börja gråta av att höra en sentens eller mening, av att lyssna till eller läsa ett speciellt citat som hos mig får en helt annan innebörd än det kanske får hos någon annan. Vi formar allting till det vi vill, vår fantasi är det enda som sätter gränserna. För mig kan en bokstav, ett ord, en mening bli en hel saga och jag kan drömma mig bort i timmar bara efter att ha läst ett enda ord eller sett en bokstav utformad på ett särskilt sätt.
Jag tänkte dela med mig av några ord och meningar som alltid gör mig varm, som har en speciell betydelse för mig eller som bara är vackra. På olika språk utan inbördes ordning. Morgonrodnad, neither, Per aspera ad astra, betagen, chéri, I'm athan an vi, finurlig, Plus que ma propre vie, letter, livre, sunset, l'aspirateur, bok.
Har du något ord eller en mening som du tycker särskilt mycket om? Eller någonting annat som gör dig varm inombords?

A robin's serenade when day is through
A bubbling brook beside our rendezvous

Your sweet voice whispering "Darling, I love you"
These are the things I love

Friday I'm in love

Jag är kär. Såld. Betagen.



Fler vackra miniatyrer och annat fint hittar ni här (där jag förövrigt stulit bilderna).

Bilder

Lycka är barnfilmer som kommer med posten
Dagens kalasoutfit framifrån..
.. och från sidan

Just show me the light and I'd go there

Jag är trött. Det känns som att jag aldrig är hemma, som om jag aldrig hinner vila ut, som om resten av världen snurrar fortare och jag inte hinner med, som om jag har tusen saker att göra men ingen ork till att genomföra dem.
Jag vill att Tobias ska komma hem, jag vill inte göra någonting annat än att ligga bredvid honom i sängen och se på honom när han sover, höra honom andas och mumla i sömnen. Jag vill aldrig stiga upp igen, jag vill inte jobba, jag vill inte plugga, jag vill bara vara.